Rosa tänker högt

Dansband!

Jo, det där med blodet och sånt,,,  så här gick det till:


Det var kväll, därav alla mörka bilder vill ge er rätta känslan.
Var va vi, jo det var kväll och jag tänkte att en kopp thé kan ju vara trevligt.



Fyller en kopp med vatten och stoppar in i micron.



Upptäcker att Hundens matskål är tom, det förklarar varför han söker kontakt. (Ikväll är inte Hunden hemma så han kan inte göra sin roll i det här bildspelet, ni får leka med tanken.)



Micron piper (ja, klockan går fel) och jag öppnar dörren för att få tyst på pipet.



Böjer mig ner för att ta ut hinken med hundmat.



Reser mig upp för att gå till hundens matskål, som skymtar i vänster hörn i bilden.


TJOFF SA DET BARA!



Jag slog bakhuvudet i den här (jävla) hörnan på dörren.
Blodet är borta frän dörren nu men sårskorpan är kvar i mitt ömma bakhuvud. Har inte kunnat sova på rygg sen i söndagskväll. Inte vågat tvätta håret med risk för att riva upp det igen,,, för yes, det blödde.

Nu vet ni hur det kan gå om man ska göra sig en kopp kvällsthé utan att använda det som är inuti skallen.

Ja jävlar i min lilla låda.
Jag är fan kär.
När jag skaffar en snubbe så ska han kunna sjunga, gärna så här. (Sporttöntar göre sig icke besvär!)
Inte ett öga torrt.

Kör den på repeat ett par gånger, do it!



Repeat, sa jag!

Läs även andra bloggares åsikter om idol 2009, calle kristiansson, calle, idol calle, your song, elton john, kär

Update:
Igår luktade jag häst.
Idag ska jag tvätta håret.
Ikväll ska jag dricka glögg.
Imorgon ska jag jobba hela dagen på "jobbet".
Imorgon kväll ska jag jobba hela kvällen på "dansbandshaket", jag är en grym bartender.

Nu ska jag åka hem.
Funderar på att ge er en bildserie på anledningen till det här.

God morgon Sverige!
En vacker soluppgång någonstans i Halland, November 2009.

Fråga inte hur man får att jack i skallen med grym sårskorpa intrasslat bland lockarna som gör att man inte vågar tvätta håret på snart en vecka för risken att riva upp jacket igen så att det börjar tokblöda, igen.

Vi bestämmer att det bara ska vara så ibland.



PS. det gör ont, fortfarande. Och jag hittade inget mer blod på micron.

Det ringde på mobilen idag.

I luren fanns en tjej som undrade om jag ville hjälpa henne med hennes häst. Vi var "stallkompisar" förr, då när jag skötte om "grannhästen" som sedan flyttade söderut.
Gaddam vad glad jag blev. Som jag har saknat att mocka, pyssla och rida. Framförallt är det genom tidernas bästa avkoppling och paus från verkligheten.

"Gud, jag är så glad att du ringde och frågade mig!" jublade jag.
"Jag är glad för att just du vill!" jublade hon.

Imorgon ska vi ses i stallet.
Yippieee!

Han är hemma nu.
Teenage alltså.
Nu hörs det dunk-dunk-dunk från DJ bunkern. Det är folk i huset.

Nu är allt bra igen.

... och vi börjar smida planer för en 18-fest!

Han har bett om ursäkt nu. Vi är vänner igen!

Äh men, jag råkade hamna i fight med Hunden om ett kycklingben, som hundar inte får äta som alla vet. Det slutade med mycket blod och akut läkarmottagning, rundades av på apoteket.
Hej anitibiotika i 10 dagar!

Läkaren sa: du får inte använda fingret på hela helgen.

Alltså kan jag inte städa.
Flåt Teenage om det ser ut som f-n när du kommer hem, med det är faktiskt Hundens fel.


Nu äter han en annan typ av kyckling,,, den får man tydligen äta på lite varsomhelst.


På golvet.


I soffan.

Jag är en soffpotatis.

Hah, vilket uttryck.
Anyway, jag har inte gjort ett skit sen Teenage drog till Amerika med mormor. Lyan har förvandlats till en ungkarlslya med strumpor på golvet, var sak lämnad där man "tappade" den, det är inte länge märkligt att fjärrkontrollen ligger på kaffemaskinen eller att en presenning ligger på soffkanten.
Häromkvällen försökte jag skapa reda i oredan, gick inte alls.
På måndag kommer han hem. Imorgon är det söndag och vilodag.
Alltså måste jag sätta på schlager tokhögt, greppa dammsugaren, ordna korsdrag och förvandla lyan till ett varmt och välkomnande hem innan det blivit kväll.

Lycka till Rosa, ditt lata fanskap!

Men vi kan ju jubla lite åt att det är Jimmy Choo prylar på väg hem till den Rosa Familjen. Teenage får också.

Det där med att känna sin kollega,,,

Hon: "Rosa, när är Mässan i augusti nästa år?"
Jag: "Eh,,, *mummel och tänker på annat*,,, vad sa,,, hah, jag vet varför du frågar!"
Hon: "Mmm,,,"
Det tog cirka 4 sek.

Gött, två bröllop nästa sensommar!
Jag älskar bröllop och fest!


 

Det är inte säkert att jag är vid mina sinnes fulla bruk.

Om exakt en månad sticker jag till New York, bara så där liksom.
Fick med mig Med Klack på resan.

Nu velar vi om var vi ska bo.
En svit 4 kvarter ifrån kostar lika mycket som ett minidubbelrum på shoppingstråken.
Ska man bo nära shopping eller nära nattliv?
Vill vi åka taxi till och från shopping eller till och från barerna?
Vilken area är "det nya svarta" i NY just nu?

Well, den sista frågan skickade jag till min vän reklamfilmaren som bor där, jag litar blint på hans ord och ser fram emot hans svar.

40 kg får jag ha med mig hem. Fyrtio kilo.
Plus handbagage.

Nu ska jag somna med ett leende,,,

Jag är ett klick ifrån NY resan,,,, med sällskap!
Inom 2 h kommer ett samtal, med 99% säkerhet så ska min vapendragare Med Klack följa med. Det får blir vår julkapp till oss själva!

Jag tror att någon kommer att ta en time out snart,,,

Kristiina Kosunen Eriksson kan ta hatten i hand och tacka för sig, tycker jag.
Faktiskt värre än ett Toblerone, tycker jag.
Ja, det tycker jag.


Läs även andra bloggares åsikter om Kristiina Kosunen Eriksson, hattar, skattepengar, laholms kommun